Det är en imponerande bred samling böcker om hantverk och hantverkstekniker som Natur och Kultur har bakom sig det senaste åren – för inte alls länge sedan kom Lone Wolf Läderarbeten av Michael Gärtner, tätt följt av Cilla Ramneks Från ateljén – en bok om att göra. Året innan gladdes vi också tacknämligt över Fine Little Days inspirerande konstbok, Lina Sofia Lundins Naturlig färgning och Jenny Hellströms eminenta guide till att sy kläder själv.
Hannes Dahlrot och Henrik Francke bjuder på inspiration och kunskap i konsten att tälja i nya boken med samma namn, Tälj! (Foto Bokens bilder står Miko Anagrius för, här lite undermåligt återgivna av Kurbits)
2016 börjar med handgripligt – med boken Tälj! En bok om trä, knivar och yxor, av Hannes Dahlrot och Henrik Francke. Som alltid måste jag ju börja med att konstatera att jag inte heller behärskar den här tekniken – men hey! – det är ju inte det som är poängen tänker jag för att trösta mig själv. Jag får lust att prova.
Jag erkänner att jag redan börjat fundera på vilken höjd på bladet mina knivar från scouterna egentligen har, och huruvida parerstången på den ena nog kommer ställa till det. Jag funderar också på om det kanske finns ett bryne i stugan som skulle gå att använda, och jag ser mig själv på jakt efter färskt ämne både i någon närbelägen park och i större disparata skogspartier som jag stundom befinner mig i.
Trädkunskap! En skrämmande bild i mitt digitala flöde påpekade häromdagen att vi idag lättare kan identifiera företagsloggor än löv från träd. Hannes Dahlrot och Henrik Francke råder lite bot på det i boken om träd, ämnen och täljning. (Foto Miki Anagrius / Kurbits)
Det kanske låter galet, men jag tänker att det istället är ett gott betyg. Hantverksböcker som kan grejen gör liksom det med mig. Får mig att tänka att också jag kan, plötsligt vill jag och allt är ofantligt möjligt, härligt och spännande. Slöjdens värld har ofta den effekten på mig. Just täljningen har jag varit sugen på länge, så jag tror att det här faktiskt är boken som får mig att börja. Jag hoppas iallafall det.
Slev och sked. Momenten förklaras så här: 1. Såga 2. Yxa 3. Tälj så här 4. 8 cm 5. Såga 6. Yxa 7.Yxa 8. 4 cm 9. Svag punkt 10.30 cm. Inspirerande! Och lite svårt. Görbart? Absolut! (Foto Miki Anagrius / Kurbits)
Hannes Dahlrot är finsnickare, bildhuggare och träslöjdare och det är hans kunnande kring hantverket och de beskrivningar som är bokens grund. Skribenten och täljentusiasten Henrik Francke beskriver sig som knivnovis och boken menar de kom till i mötet mellan dem två. Det är en inspirerande bok som dessutom bjuder på trettiotalet projekt, allt från smörkniven, skedar, skopor, slevar, knoppar och kåsa till espressokoppen (!) bartenderkitet, figurer och gubbar. När du tagit dig över en eventuell tveksamhet kring att det faktiskt är görbart att hugga ut ditt ämne med yxa och diverse sågar på en huggkubbe (här känner jag mig otroligt peppad!) – består exempelvis beskrivningen på din sked eller slev av tydliga steg för steg, kantade av en rad olika tips.
Det är en inbjudande bok om täljslöjden det här, och jag tycker om det anslaget. Jo jag fattar att det är avancerat och att det tar mycket tid att bli duktig, men det är viktigt att våga börja och om man kan så är det schysst att bjuda på den gesten tycker jag. Den känslan fick jag också av Michael Gärtners läderarbeten – det finns något lockande över att jag tänker “hur svårt kan det vara?” när det handlar om material som jag aldrig faktiskt gett mig ikast med.
Med snickeribänken som en del av vardagen (och vardagsrummet) Ur boken Tälj! av Hannes Dahlrot och Henrik Francke. (Foto Miki Anagrius / Kurbits)
Jag tänker inte gå in så mycket mer på de direkta beskrivningarna eller mer om huruvida de pedagogiskt fungerar. Ni förstår ju min ingång. Däremot vill jag också nämna något om författarnas idé om gemenskap och porträtt kring samtida täljandet – vi befinner oss ofta bildmässigt (fint fångat av fotograf Miki Anagrius) i (förmodar jag) Hannes Dahlrots lägenhet, mitt i en stad någonstans. Han täljer i vardagsrummet och slipar knivar vid vasken i köket. En hyvelbänk står som inredning sida vid sida med någons soffa och vardagsrumsbord (förmodligen möbel- och finsnickaren Moa Brännström Otts). Och vi får också komma hem just till Moa Brännström Ott, höra om hennes liv med täljandet mitt i Stockholm, där hon har en låda med ämnen på balkongen. Kapitlet täljarna handlar om Moa och om en täljjunta på Gotland, men behandlar också Axel Pettersson, Döderhultarn, som täljandets nestor.
Essensen i boken Tälj! finns väl någonstans i dessa rader från bokens baksidestext tänker jag – och det är väl bara att köra igång, eller hur?
En vass kniv och en träbit är allt du behöver för att börja tälja. Varje träbit innehåller en oändlig mängd möjliga objekt – det gäller bara att ta bort det som inte hör dit.
Bokens omslag. Tälj! En bok om trä, knivar och yxor, av Hannes Dahlrot och Henrik Francke.
The post Inbjudande om täljslöjden i boken Tälj! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.
